Sjukstuga

Idag är det inte som vanligt hemma i Stora Lotshuset. Barnen är i skolan (det brukar de viserligen vara), katten är ute och springer (han brukar sällan gå längre från huset än man kan se honom, och bara korta stunder) och mamman och pappan är hemma sjuka.

Det kändes konstigt att skicka iväg två barn med skolväska, skridskor, fioler och frukt för att sedan ta en kopp kaffe och sätta sig i en fåtölj framför kakelugnen. Vi har visserligen jobbat var och en för sig, men vi har sett varandra. Och vi åt en snabb lunch tillsammans vid tretiden. Mycket trevligt faktiskt.

Vi får se hur vi mår imorgon. kanske blir det en konstig dag till.

Isen lägger sig

Det är alltid spännande att bo på en ö. Ibland mer och ibland mindre. Just nu peakar det för isen håller på att lägga sig. På natten fryser Värtans vatten till is, men på dagen går allt upp igen. Jag väntar på att telefonen ska ringa och någon ska säg att nu flyttar vi båtarna till Södra. Vi brukar köra en telefonkedja så att alla ska hinna flytta båtarna innan isen lägger sig. Man vill inte att någon bryter sönder isen precis när den lägger sig för vintern. Man vill ännu hellre INTE VARA DEN som bryter sönder isen när den lägger sig för vintern. Då kan man inte se någon granne i ögonen på flera månader.

Ett inlägg om året

Ja, så sorglig ser statistiken ut hittills. Men jag ska göra bot på det nu.

I morse gick vi upp tidigt för att Christian och barnen skulle åka till Järvsö och åka skidor några dagar. Amandas kompis Tuva följde med och även Kajsas kompis Linn och hela hennes familj. Jag stannade hemma för att jobba och mysa med vår katt Truls några dagar. När vi bar packningen till båten var slänten förvandlad till en isbana. Det var spännande och svårt att hålla sig på fötterna. Men det gick toppenbra. Tuva väntade på oss med sin packning på sin brygga på Norra. Bilen var snabbt packad med skidor, barn, man och packning. Och där for de.

Det känns redan lite tomt. Även om det bara har gått 2 timmar. Och jag har inte ens varit hemma ännu. Undrar vad jag ska hitta på i tre dagar... hänga upp tavlor, piffa lite hemma, kanske klippa mig. Det blir kul.

Vi bor på ö

När jag berättar att vi bor på en ö får jag nästan alltid samma reaktion. Folk blir tysta en stund, sedan frågar de: -"Bor du på en ö? Hur kommer du till jobbet då?" Jag svarar att jag åker båt. Det finns visserligen en färja, men jag är ganska dålig på att passa dens tider, så jag tar oftast min egen båt. Nästa fråga blir: -"Hur gör ni på vintern?" och då berättar jag att isen brukar lägga sig och att vi då går på den. Numer berättar jag också att vi köpte en skoter förra vintern och att vi ibland tar den. Mest för att det är skoj. Här dyker det ibland upp en följdfråga om jag inte är rädd när jag går på isen. Det erkänner jag aldrig att jag är. Den tredje och näst intill ofrånkommande frågan är: -"Hur gör ni när det varken bär eller brister?" Och det är ganska rolig formulering egentligen, för det är ju det enda man kan vara säker på att det gör. Om isen inte bär, så brister den. Alltid. Är jag på dåligt humör eller känner för att retas lite så svarar jag att "då sjukskriver vi oss" (det gör vi naturligtvis inte :). Vill jag ha konversationen överstökad fort så berättar jag att det finns en svävare på ön som man åka med. Vill jag verka tuff väljer jag varianten att "Ja, då druttar vi i.". Men jag har inte druttat i någon gång. Hittills.

Vi har alltså valt att bo på en ö. Det låter nog konstigare och mer exotiskt än vad det egentligen är. Vi kör båt med ratt och fyra krokar, en i varje hörn som man hakar i bryggan. Man behöver inte kunna några knutar, förlåt jag menar såklart knopar, alls. Vi klär inte heller på oss mer än vanliga människor som går till jobbet, vi är bara lite bättre på att bita ihop mot kylan. Uppsidorna är däremot många. Våra barn vet vad det är för väder ute när de kommer till skolan, vi vuxna får starka och vältränade armar då vi släpar väldigt mycket tunga saker fram och tillbaka. Och vi kan bo alldeles intill havet, med egen brygga och strand.

På denna blogg delar jag med mig av mina tankar och funderingar. En del av dem har absolut ingenting att göra med att jag bor på en ö, andra lite mer.